En totalt oberoende E-tuna rapport!
Det regnade när vi åkte och det regnade när jag gick hem, men i Eskilstuna sken solen. 3 bussar varav en Bajen Fans som åkte på kryssning med Silja Line. När bussvärden Abbe allvarligt betonade att vi skulle röja med värdighet å inte tolererade något svineri skämtades det friskt om att bajsa på grund av tidigare incidenter det skrivits om. Ingen öl-försäljning men 77.an sålde sin nya skiva för 50kr. Ett stopp i Södertälje med snabbvisit på systemet så blev alla nöjda.
Blandade åldrar men väldigt många yngre. Det var kul och en kille berättade att det var hans första hockey-match. En av ungdomsledarna Stefan Amren tog micken och gjorde en insatts att informera om vikten av medlemskap i Bajen Fans Hockey. Resan dit var en av de trevligare varianterna av glad stämning med många bajensånger. -Sittplats ställ er upp... Bajenhumor som sig bör. Väl framme i Eskilstuna, en personlig favorit på vägarna, så sjöng vi -En bro, en bro...
Det hälsades glatt med rykande bengaler när vi klev av. Vi fick inget välkomnande av herr polis, men de kom senare så det var inget att oroa sig för. O´Learys på Careliigatan 2 var där vi möttes upp alla bussar bilar och tåg. I det stora hela mycket fotbollsinfluerat med div,1-snack/sång mm och många som titta oförstående på Bamsingarna när vi sjöng -Vi vill ha Marre kvar...
Att det sjöngs hejdundrande bra var till personalens missnöje som för övrigt tycktes ha ganska roligt sinsemellan och jobbade på bra. Väldigt trevliga, hade stort överseende med fulla och sovande. Ett fåtal drack medhavd öl. Vi som satt vid samma bord hade det gott med hamburgertallrik och det hände inte så mycket otrevligt för våra glada ögon. Turbo och Sverre skulle radiosända matchen så Turbo testa ljudet genom att intervjua lite folk. Bland annat Mackan som var där. Jättekul, en för mig äkta Bamsing som jag sällan ser.
Utanför gick det tydligen vilt till med batonger, vakter, poliser och det pratades om aik-are. Vägen till Sméhallen guidades av polisen med blinkande blå-lampor. Några trodde det skulle vara varmt som på Hovet och tänkte lämna jackorna i bussen. Det var kallt men inte som på Zinken. Bara Bajare dukade upp ett stort bord med fina souvenirer. Bamsingarna hängde upp de flaggor som brukar vara med på borta-resorna och höll som tradition på att tappa bort tejpen, men hitta den som tur var. En stor trumma var med och höjde stämningen och sången. Under matchens gång värmdes mitt hjärta av glädje när jag såg ett litet hav av gungande bajare hoppa sidled-hopp i snygga rader åt varsitt håll. Och under sång se hur snyggt det ser ut när man klappar händerna och viftar med armarna i luften samtidigt. Sååå snyggt! Brukar ju alltid stå där i. Nu stod jag vid sidan av på en balkong och tittade på avstånd med överblick av större yta. Jag säger det igen oj vad fint!
Mellan första och andra målet hände något mindre bra utanför hallen. Det såg jag när 7 poliser kom trippandes på rad, det började dyka upp vakter och några Hammarbyare försvann från läktaren. Åter igen rykte om något som kallas råttor som ville bråka men tror inte det var från stockhlm. Så synd och tråkigt att bråk ska behöva förknippas med sporten.
Jag och Anne hittade inte bussarna men gjorde inte så mycket för innan vi kunde åka hem fick vi vänta på de som blev gripna. 77.an underhöll med egen sångdiktning så länge. Jag och Sverre diskuterade stångkorvar. Resten av hemfärden satt jag i en blandning av sovande och vilt sjungande och kände mig väldigt nykter, men inte jobbigt som jag trodde, och det var skönt att resan var kort men endast på grund av lukten från toaletten. Vi hann knappt åka förens det sjöngs Södertälje-sånger.
Vart reste vi egentligen?
Busschauffören bjöd på en egen sång med eksem-variant av Orups Regn hos mig, och vi svarade så klart med En busschaufför det e en man med glatt humör! Och det tycker jag att han var. Undrar om han fick någon extra dricks. Väl på Gullmars hann jag äta en pizza innan den sista bussen kom in. Mätt och belåten med en rosa helikopter på hjärnan åkte jag hem.
Insänt av Hjärtat
Att det sjöngs hejdundrande bra var till personalens missnöje som för övrigt tycktes ha ganska roligt sinsemellan och jobbade på bra. Väldigt trevliga, hade stort överseende med fulla och sovande. Ett fåtal drack medhavd öl. Vi som satt vid samma bord hade det gott med hamburgertallrik och det hände inte så mycket otrevligt för våra glada ögon. Turbo och Sverre skulle radiosända matchen så Turbo testa ljudet genom att intervjua lite folk. Bland annat Mackan som var där. Jättekul, en för mig äkta Bamsing som jag sällan ser.
Utanför gick det tydligen vilt till med batonger, vakter, poliser och det pratades om aik-are. Vägen till Sméhallen guidades av polisen med blinkande blå-lampor. Några trodde det skulle vara varmt som på Hovet och tänkte lämna jackorna i bussen. Det var kallt men inte som på Zinken. Bara Bajare dukade upp ett stort bord med fina souvenirer. Bamsingarna hängde upp de flaggor som brukar vara med på borta-resorna och höll som tradition på att tappa bort tejpen, men hitta den som tur var. En stor trumma var med och höjde stämningen och sången. Under matchens gång värmdes mitt hjärta av glädje när jag såg ett litet hav av gungande bajare hoppa sidled-hopp i snygga rader åt varsitt håll. Och under sång se hur snyggt det ser ut när man klappar händerna och viftar med armarna i luften samtidigt. Sååå snyggt! Brukar ju alltid stå där i. Nu stod jag vid sidan av på en balkong och tittade på avstånd med överblick av större yta. Jag säger det igen oj vad fint!
Mellan första och andra målet hände något mindre bra utanför hallen. Det såg jag när 7 poliser kom trippandes på rad, det började dyka upp vakter och några Hammarbyare försvann från läktaren. Åter igen rykte om något som kallas råttor som ville bråka men tror inte det var från stockhlm. Så synd och tråkigt att bråk ska behöva förknippas med sporten.
Jag och Anne hittade inte bussarna men gjorde inte så mycket för innan vi kunde åka hem fick vi vänta på de som blev gripna. 77.an underhöll med egen sångdiktning så länge. Jag och Sverre diskuterade stångkorvar. Resten av hemfärden satt jag i en blandning av sovande och vilt sjungande och kände mig väldigt nykter, men inte jobbigt som jag trodde, och det var skönt att resan var kort men endast på grund av lukten från toaletten. Vi hann knappt åka förens det sjöngs Södertälje-sånger.
Vart reste vi egentligen?
Busschauffören bjöd på en egen sång med eksem-variant av Orups Regn hos mig, och vi svarade så klart med En busschaufför det e en man med glatt humör! Och det tycker jag att han var. Undrar om han fick någon extra dricks. Väl på Gullmars hann jag äta en pizza innan den sista bussen kom in. Mätt och belåten med en rosa helikopter på hjärnan åkte jag hem.
Insänt av Hjärtat